Remiss av SOU 2024:15 Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m.

Arbetsgivarverket besvarar remisser med utgångspunkt i ett statligt arbetsgivarpolitiskt perspektiv.

I remissvaret till promemorian Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare (dnr 2023/0421) avstyrkte Arbetsgivarverket förslaget om ett lönekrav för arbetskraftsinvandrare. Arbetsgivarverket utgår från samma principiella resonemang i detta remissvar. Arbetsgivarverket motsätter sig utredningens alla typer av förslag på en viss lönenivå som utgångspunkt för beviljande av arbetstillstånd.

Den svenska modellen där arbetsmarknadens parter har ansvaret för löner och andra arbetsvillkor, i stället för riksdag och regering, har varit framgångsrik i en internationell jämförelse. Den svenska modellen har resulterat i en välfungerande lönebildning med få konflikter på arbetsmarknaden. Den har också gynnat företagens konkurrenskraft och arbetstagarnas reallöner samt i slutändan sannolikt haft stor betydelse för svensk tillväxt, sysselsättning och välstånd. 

Arbetsgivarverket menar att utredningens förslag på olika typer av lönekrav som utgångspunkt för ett arbetstillstånd som istället fastställs av regering och riksdag på sikt utmanar den svenska partsmodellen. Förslagen innebär avsteg från modellens tydliga rollfördelning där arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen. Arbetsgivarverket motsätter sig därför förslagen om en viss lönenivå som utgångspunkt för beviljande av arbetstillstånd.

Utredningens förslag riskerar inte bara att ha en principiell inverkan på den svenska modellens legitimitet, den kommer sannolikt också ge att ge upphov till lägre arbetsutbud och färre arbetade timmar med lägre skatteintäkter, ökad brist och lägre tillväxt. 

Arbetsgivarverket menar att bristen på arbetskraft i Sverige är en av våra stora utmaningar. Bristen är redan idag både stor och utbredd samtidigt som en ogynnsam demografisk utveckling riskerar att försvåra utvecklingen ytterligare.  Förslagen riskerar att ytterligare förvärra en redan svår rekryteringsproblematik på den svenska arbetsmarknaden. För att mildra att förslag på lönekrav ytterligare försvårar rekryteringsproblematiken föreslår utredningen att en rad undantag kan göras. Arbetsgivarverket ställer sig frågande till att regeringen eller den myndighet som regeringen utser ska bestämma undantag från olika lönekrav eller alternativt hur högt ett sådant lönekrav ska vara. En viktig aspekt och fördel med den svenska lönebildningsmodellen är att lönesättningen sker utifrån specifika förutsättningar i respektive bransch och yrke. Eftersom arbetsmarknadens parter har den bästa kunskapen om förhållandena i dessa branscher och yrken är det en bättre ordning att arbetsmarknadens parter helt ansvarar för lönesättningen, än att som en av flera intressenter, vid tillfälle får möjlighet att yttra sig om eventuella undantag. Arbetsgivarverket menar att en konstruktion som redan från början kräver en mängd undantag, som endast tillåts i vissa branscher och som bestäms centralt, pekar på att systemet inte är robust i sin grundkonstruktion. Ett mer ändamålsenligt system vore att parterna får hantera frågan om vad som kan utgöra ett rimligt försörjningskrav med beaktande av lönenivå och bristsituation inom olika branscher.

Vidare föreslår utredaren en rad åtgärder för att främja invandringen av högkvalificerad arbetskraft. Arbetsgivarverket instämmer i förslaget om en förlängd tillståndstid för EU-blåkort samt möjligheten att ansöka om uppehållstillstånd för forskning och studier på forskarnivå inifrån Sverige. 

Arbetsgivarverket har i övrigt inga synpunkter på förslagen i utredningen. 

Beslut i detta ärende fattas av generaldirektör Christina Gellerbrant Hagberg efter föredragning av chefsekonom Roger Vilhelmsson. I den slutliga handläggningen deltog även enhetscheferna Lars Andrén, Anna Falck, Anna-Karin Jansson, Åsa Krook, Hanna Schmidt samt gruppchefen Per Åkesson.